Världen befinner sig i en akut hälsoutmaning med fullt fokus på det nya coronaviruset (2019-nCoV) som drabbar människor i många länder. Tidigare utbrott med nya virus har uppstått med oregelbundna intervall i årtusenden och med varierande sjuklighet och dödlighet hos befolkningen.

Sedan 1900-talets början har fyra pandemier drabbat världen med stora konsekvenser för patienter och samhällen: Spanska sjukan 1918, Asiaten 1957, Hongkong-influensan 1968 och pandemin 2009 (den s.k. ”svininfluensan”).

Under ett virusutbrott av denna allvarlighetsgrad behöver snabba beslut tas baserade på den kunskap som finns tillgänglig. I det initiala skedet handlar åtgärderna framför allt om att fördröja förloppet. Fokus ligger på att snabbt försöka förstå virusets förmåga att spridas, att orsaka sjukdom, vilka resurser som krävs och vilka åtgärder som är effektiva.

Sjuksköterskor har i århundranden haft en nyckelroll för att minska de negativa konsekvenserna för olika typer av akuta utbrott av den sort som nu pågår. Många av de 20 miljoner sjuksköterskor som finns i världen – och som utgör en majoritet av all sjukvårdspersonal – är i full gång att bidra med sin unika kompetens för att hindra smittspridning. Den specialistkunskap som sjuksköterskor har behövs mer än någonsin för att implementera hygienrutiner, arbeta preventivt och hälsofrämjande, informera medborgare, vårda de sjuka och leda det krävande arbete som är nödvändigt. Förutsättningarna för att göra detta är att vi som utbildar dessa sjuksköterskor rustar dem med forskningsanknuten utbildning, evidensbaserad vårdkompetens och patientsäkerhet i ett globalt sammanhang – oavsett var de verkar.

På Sophiahemmet tar vi detta på stort allvar, följer utvecklingen noga och rustar våra studenter och medarbetare för att ta vårt ansvar!

Johanna Adami