Bokslutet för pandemiåret är klart och jag blickar framåt mot hösten och konstaterar att vi aldrig tidigare haft så många studenter som under förra året och att både studenter och medarbetare på olika sätt bidragit i en extremt utmanande tid.

Jag är stolt och imponerad att visa för regeringen och Sophiahemmets styrelse hur vi återigen uppfyller vårt samhällsuppdrag med råge. Våra studenter och doktorander har fullföljt sina utbildningar med hög kvalitet enligt plan och vi har varit mer forskningsproduktiva än någonsin. Detta är en eloge till ALLA studenter och medarbetare som tagit ett enormt ansvar i en utmanande tid. Vården står inför extrema utmaningar en lång tid framöver och vi vet att vi kan bidra till lösningarna. Det är därför avgörande att regeringen hörsammar våra viktiga budskap för framtiden

• Vi vill ha likvärdig ersättning som statliga lärosäten
• Vi kan utbilda fler specialistsjuksköterskor
• Vi kan erbjuda korta, skräddarsydda kurser för det livslånga lärandet inom vårdsektorn

Tider av kris ställer krav på oss som personer, medmänniskor, studenter och kollegor. Varje dag blir en nödvändig och oönskad träning i att hantera osäkerhet och fatta beslut i stort och smått. Vi måste vara fortsatt öppna att bedriva vår verksamhet på ett ansvarsfullt sätt utifrån olika scenarier. Under maj kommer jag att fatta rektorsbeslut om hur verksamheten kommer att organiseras i höst.

Det finns ljus och hopp redan nu där massvaccinering är vägen ut ur de pandemirestriktioner som är nödvändiga idag. Totalt har 458 miljoner vaccindoser administrerats globalt. Högskolan har bidragit med en unik högskoleutbildning ”Covidvaccinering i praktiken” som 2000 personer från hela landet genomfört. På Sophiahemmet Sjukhus är vi i gång och vaccinerar våra patienter på uppdrag av Region Stockholm enligt den nationella prioriteringsordningen.

Att välja och utbilda sig till ett vårdyrke är ett privilegium då man resten av yrkeslivet har en arena av möjligheter. Jag har de senaste veckorna fått konkret användning av min läkarutbildning genom att hjälpa till som vaccinatör. En av de jag vaccinerade, en Sophiasyster som tog examen 1949, uttryckte sig så här:

”- Jag föddes precis efter spanska sjukan. Under andra världskriget bestämde jag mig för att bli sjuksköterska. Jag har nu varit isolerad i ett år – denna spruta ger mig hopp om att hinna få träffa mitt nyfödda barnbarnsbarn innan jag dör”.

Johanna Adami