Det råder en oklar ansvarsfördelning vid medicinering i hemmet. Det konstaterar Åsa Gransjö Craftman i sin doktorsavhandling.

Läkemedelskonsumtionen bland äldre personer har ökat under de senaste 20 åren. Administrationen av läkemedel görs i allt större utsträckning av vårdbiträden utan formell kunskap efter delegering från distriktssköterska. Den medicinska uppgiften har numera blivit en del av vårdbiträdens arbetsuppgifter som inte ifrågasätts.

– Dessvärre har det med tiden blivit alltmer oklart vem som har ansvaret för medicinering i hemmet. Hela hanteringen är på glid från sjuksköterskor till vårdbiträden, vilket leder till att ansvarsfrågan har hamnat mellan stolarna, säger Åsa Gransjö Craftman på Sophiahemmet Högskola som försvarade sin avhandling Medicine management in municipal home care; delegating, administrating and receiving, den 4 mars i år.

Hon har studerat frågan ur de äldres perspektiv och från distriktssköterskornas och vårdbiträdenas synvinkel. Parallellt har hon tittat på läkemedelsanvändningen under 20 år med hjälp av data från Kungsholmprojektet, SNAC-K.

– I dag sker ofta en delegering av läkemedelsadministrering från distriktssköterska till vårdbiträde. Det möjliggör att vårdbiträdena kan sköta den dagliga medicineringen hos den äldre omsorgstagaren. Det kan vara svårt för distriktssköterskan att följa Socialstyrelsens författning som anger att den delegerade uppgiften ska följas upp och att det ska finnas möjlighet för den som mottagit delegering att få handledning. Det ska också vara frivilligt att ge och acceptera delegering. Arbetssituationen i dag gör dock att det inte är realistiskt att arbeta utan delegeringsförfarandet.

Inte heller för vårdbiträdena är frågan okomplicerad. I samma stund som de accepterar att administrera läkemedel tar de över ansvaret från den delegerande distriktssköterska.

– Det är en patientsäkerhetsfråga likväl som en arbetsmiljöfråga.

Åsa Gransjö Craftman menar att de vårdbiträden som ska administrera läkemedel till äldre som vårdas hemma måste få bättre utbildning för att kunna rapportera avvikelser och eventuella biverkningar.

– Vi måste även inse att de som jobbar inom hemtjänsten många gånger ger en avancerad vård och att de ofta gör betydligt mer än vad vi kan kräva av dem. Därför måste även deras status höjas.