Det behövs fler insatser framöver för att lyckas med att säkra framtidens kompetensförsörjning inom vården. Bland annat krävs ökade synergieffekter mellan myndigheter, effektivare utbildning, tydligare språkstöd och nätverksmöjligheter för nyanlända. Det är några förslag på lösningar som kom fram under en konferens om framtidens kompetensförsörjning inom vården.

Som värd för konferensen stod Sophiahemmets Högskola och Novare Potential som på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholm samlade representanter från bland annat regering, region, arbetsgivare, näringsliv, fackförbund och lärosäten. Fokus låg på att hitta lösningar framåt för att komma till rätta med kompetensförsörjningen med utgångspunkt i att bättre integrera nyanlända i vårdyrken.

Under konferensen, talade bland andra Mats Hammarstedt, professor i nationalekonomi, som presenterade hur situationen egentligen ser ut för utrikesfödda – och hur fler kan komma in på arbetsmarknaden. Språkinsatser, arbetspraktik och tydligare information tidigt är några av framgångsfaktorerna enligt forskningen.

Azita Shariati, koncernchef för Anicura, tog upp vikten av att mångfald måste handla om att inkludera olikheter.

– Mångfald utan inkludering betyder ingenting. Ta vara på olikheterna, det gör oss starkare, sa Azita Shariati.

Hon uppmanade också åhörarna att gå från ord till handling:

– Gör skillnad idag, vänta inte till nästa vecka. Ord ljuger men inte handlingar.

Goda exempel
Sophiahemmet, Sveriges Läkarförbund, Södertörns högskola och Svenska Läkaresällskapet presenterade även goda exempel på integrationsprojekt inom vården. Två panelsamtal hölls, bland annat kring rekrytering där Suzan Hourieh Lindberg på The Social Few och Aiman Elmansouri, ordförande Internationella Läkarföreningen, framhöll vikten av att tala med målgruppen och inte om dem. Ulrika Sundqvist, HR-direktör Region Stockholm, efterlyste ökad systematik – idag bygger det mycket på eldsjälars engagemang och det håller inte i längden.

Flera parter tog upp vikten av samverkan, inte minst Baraa Hussin som är utredare på Sophiahemmet Högskola och som för Länsstyrelsens räkning gjort en genomlysning av det befintliga kunskapsläget för att hitta de goda exemplen kring kompetensförsörjningen. Han menar att det är tydligt att vägen till arbetsmarknaden är för lång och krånglig, det behövs mer samarbete: snabbare asylprocesser, tidigare språkinlärning, skräddarsydda utbildningar och så måste man tidigt involvera arbetsgivare och målgruppen själva.

Även ministern för högre utbildning och forskning, Matilda Ernkrans, tog upp vikten av ett samlat grepp,

– De utmaningar och möjligheter vi står inför förutsätter att vi klarar av att samarbeta och samverka på alla nivåer. Det är många departement och ministrar som har ansvar för olika delar men det är vi fullt inriktade på och samverkar kring, sa hon.

De långa väntetiderna
Många av talarna tog upp exempel på att det dröjer flera år innan en läkare eller sjuksköterska kan valideras. Irene Svenonius, Finansregionsråd i Region Stockholm:

– Vi måste ta till vara på kompetensen på de som kommer till Sverige. Det är inte acceptabelt att det ska ta fem till sju år att ta sig in på arbetsmarknaden som nyanländ läkare från utlandet. Detta samtidigt som det råder en skriande läkarbrist i Sverige!
Även Farzad Golchin från Novare Potential tog upp problemet med de långa väntetiderna:

– 2000 läkare sitter just nu och bara väntar. Vi måste gör mer och vi måste göra det snabbare för att lösa det här!

När det gällde Socialstyrelsens roll var Åsa Wennberg, enhetschef för Avdelningen för behörighet och statsbidrag inbjuden:

– Vi uppfattas ofta som stoppklossen i allt det här. Men vi vill också att så många som möjligt ska komma in i arbete. Men legitimationen är ett bevis på att man uppfyller vissa krav. Och vad som krävs för att få den står i patientsäkerhetslagen och det har vi att förhålla oss till.

Hilmar Gerber, verksamhetschef Husläkarmottagningen Sophiahemmet och Stefan Amér, verksamhetschef Familjeläkarna, berättade om de positiva erfarenheter de har att anställa nyanlända inom olika vårdprofessioner men framhöll också att regelverket uppfattas som en bromskloss.