Kriminella gäng och psykisk ohälsa – men också ett samhälle i förändring där egot styr allt fler. För att hantera hot och våld inom vården krävs både samarbete, utbildning, insikt och tekniska säkerhetslösningar.

Beväpnade, testosteronstinna gäng med skottskadade kompisar. Polisavspärrningar kring akutavdelningar. Anhöriga som struntar i besöksregler. Sjukvårdspersonal som döljer sina namnlappar och inte vågar gå ensamma till bussen efter avslutat pass.

Nyhetsrapporteringen om hot och våld inom vården har varit skrämmande de senaste åren. Bilder av akutavdelningar som kriminella krigszoner har kablats ut i medierna. En bild som visserligen är korrekt, ur ett ögonblicksperspektiv, men ändå varken är representativ för hela landet eller den ökade hotbilden i stort.

I en intervju i Dagens Nyheter förklarar Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro att de flesta hoten inom vården faktiskt inte kommer från skottskadade och deras anhöriga, särskilt inte utanför storstäderna. Anna Jansson, funktionsområdeschef på akutmottagningen i Solna säger att ”det reella hotet mot personalens säkerhet inte varit från stora grupperingar anhöriga, utan kommit från patienter som upplever verkligheten skevt, eller är påverkade av narkotika och alkohol”.

Även om hot från gäng och kriminella fått mycket mycket uppmärksamhet i media, är det en förändrad attityd hos gemene man som orsakar de flesta hotsituationerna. Det berättar Maria Bauer, beteendevetare och expert på hantering av aggressiva individer, under ett föredrag på Sophiahemmet Högskola.

– Om jag skulle ha hållit den här föreläsningen på 70-talet hade ingen fattat vad jag pratade om. Det har skett en oerhörd kulturell förändring i Sverige. Patientperspektivet har förändrats totalt.

För 40 år sedan talades det inte mycket om patientens rättigheter och det fanns ett utbrett förtroende för läkare och sjukvård. I dag har vi all världens information – och desinformation – i våra mobiler dygnet runt. Maria Bauer ser en kraftig ökning av patienter som filmar personalen på akuten och anhöriga som googlar behandlingsmetoder, för att sedan kräva att man ska ”sätta sprutan på ett visst sätt”.

– ’Jag ska ha vård nu, annars anmäler jag dig’ – det är något jag har sett ofta just här i Stockholm. Människor är väldigt medvetna om sina rättigheter numera, men inte sina skyldigheter, säger Gertrud Åhman, adjunkt på Sophiahemmet Högskola och kursansvarig för kursen Verksamhetsförlagd utbildning, VFU, i termin tre.

Att kräva särbehandling, till exempel få gå före i köer, har blivit allt vanligare. Många vill ha vård på sina egna villkor. Nu.

– Det finns patienter som går till en jourläkare klockan 22 en fredagskväll och kräver vård omgående för en prick de haft i tre månader. Bara för att de har haft mycket på jobbet och inte vill vänta på en tid hos husläkaren. Jag upplever överlag att det är mycket ’jag, jag, jag’, säger Gertrud Åhman.

Att en patient är krävande, höjer rösten och försöker manipulera personalen kan vara nog så obehagligt, men behöver inte innebära att de blir hotfulla på allvar eller våldsamma.

– Det är stor skillnad mellan arg och farlig. Det är något vi har problem med i svensk kulturkontext. Vi tror ofta att arga människor är farliga, men mycket få människor är verkligen farliga, säger Maria Bauer.

Tappa kontrollen
Aggressiviteten handlar om att tappa kontrollen och svårigheter att hantera smärta. Oftast är det inte patienten utan de anhöriga som ställer till det av rädsla för hur de själva kan drabbas i förlängningen: Vad händer med mig om min sambo dör?

– Det handlar ju inte om att man vill skada andra egentligen. Det handlar om kontrollförlust. Och det är väldigt viktigt att de bemöts empatiskt, annars triggas de, säger Maria Bauer.

Ida Tovatt går sjätte terminen på sjuksköterskeprogrammet på Sophiahemmet Högskola och arbetar extra på intagningsavdelningen till en beroendeakut.

– Jag har jobbat i psykiatrin sedan termin två och tycker inte det är konstigt att situationer med hot och våld dyker upp – Personalen där är väldigt duktig på att stoppa situationer innan det går för långt. Det händer ganska ofta att folk blir uppretade och hotar, men oftast lugnar de ner sig utan att det blir farligt, säger Ida Tovatt.

Del av utbildningen
Under Sophiahemmets sjuksköterskeutbildning tas hot och våld upp vid flera tillfällen. I samband med VFU-kursen, i termin tre, hamnar ämnet ofta i fokus under reflektionsseminarierna.

– Då pratar vi bland annat om etiska dilemman i grupp. En fråga som ofta kommer upp är patienter och anhöriga som beter sig respektlöst mot personalen. Det är inte trevligt att vårda någon som är otrevlig eller hotfull – men är det okej att inte göra det? Eller att ta hand om någon som gapar och skriker före annan patient, bara för att bli av med personen? säger Gertrud Åhman.

Eftersom de flesta situationer med hot och våld förknippas med akutmottagningar är Sophiahemmet Sjukhus relativt förskonat från utvecklingen eftersom där inte finns någon akutmottagning. Men utmaningar finns, och säkerheten för anställda och patienter ligger alltid högst på agendan.

– Samhällsklimatet blir hårdare och man kan inte längre tro att just här kan inget hända, säger Fredrik Lindgren.

Han arbetar som säkerhetskoordinator på Sophiahemmets Facility Management. De sköter ett antal servicefunktioner, som IT, fastighet, vaktmästeri och säkerhetsfrågor för sjukhuset och högskolan.

Unika utmaningar
Fredrik Lindgren pekar på Sophiahemmets unika säkerhetsutmaningar, inte minst fastigheterna i sig: 40 000 kvadratmeter fördelade på 16 fastigheter många byggda på 1800- och 1900-talen. Med flera ingångar och sammanbundna hus kan besökarna röra sig fritt i lokalerna, och just öppenheten har alltid varit en central inställning för Sophiahemmet. Frågan är hur länge den generösa atmosfären kommer att finnas.

Peter Seger, vd för Sophiahemmet:
– Kanske får vi se tydligare avgränsningar mellan olika verksamheter inomhus på Sophiahemmet. Jag tror dessvärre att det kommer att bli mer låst och otillgängligt överallt i samhället. Det gäller inte bara vården, förutspår han.

Just nu fokuserar Fredrik Lindgren och hans kollegor på att fortsätta bygga ut den tekniska säkerheten med inbrottslarm, överfallslarm som går till polis och väktare samt fortsatt utbyggt inpasserings system.

– Kanske kan kameraövervakning vara ett ytterligare alternativ för framtiden om tillståndsfrågan utvecklas. Det är en utmaning att det ska kännas öppet och trevligt för patienterna samtidigt som det är säkert, säger Fredrik Lindgren.

Maria Bauers tips för hotfulla situationer
1. Jobba förutsägbart, tryggt och lika så att patienter upplever miljön konsekvent och trygg.
2. Arbeta för att reducera stress i den fysiska miljön, i uppdraget och bemötandet.
3. Tänk på att känslor smittar. Var lugn, empatisk och vänlig trots att någon är upprörd.
4. Ha tydliga rutiner för att förebygga, hantera och följa upp allvarliga situationer som innehållit utmanande beteenden, hot och våld.

Text: Christina Bild